Min lärarfilosofi!
Lärare jag minns.
De lärare jag minns
tassade inte in i klassrummet.
De sökte inte
med irrande trött blick
efter halvhöjda nävar
inte heller försökte de
bli älskade
och de vilade aldrig tankarna
på lektionstid.
De lärare jag minns
var människor som visade sig
som färgade lektion efter lektion
i neon.
De gav allt
och var tydligt närvarande.
De såg på
och var en av oss
och tyckte vi var unika.
De njöt vår samvaro
inom raka ramar.
Övertramp
var inte tillåtet
och vi visste det
och vi ville det
och vi såg
att de tyckte om oss.
De matade oss inte
med kunskap.
De fick oss
att vilja ha kunskap
att söka kunskap.
De fick oss att se.
Just därför
älskade vi dem.
Just därför
bär vi med oss
bitar av dem
på vår krokiga färd
genom stigarnas dal.
