Murjäkk

Lärare jag minns.

De lärare jag minns

tassade inte in i klassrummet.

De sökte inte

med irrande trött blick

efter halvhöjda nävar

inte heller försökte de

bli älskade

och de vilade aldrig tankarna

på lektionstid.

De lärare jag minns

var människor som visade sig

som färgade lektion efter lektion

i neon.

De gav allt

och var tydligt närvarande.

De såg på

och var en av oss

och tyckte vi var unika.

De njöt vår samvaro

inom raka ramar.

Övertramp

var inte tillåtet

och vi visste det

och vi ville det

och vi såg

att de tyckte om oss.

De matade oss inte

med kunskap.

De fick oss

att vilja ha kunskap

att söka kunskap.

De fick oss att se.

Just därför

älskade vi dem.

Just därför

bär vi med oss

bitar av dem

på vår krokiga färd

genom stigarnas dal.